I Audhumblas Fotspår

Lång vandring idag, ledig lördag och milt väder... hurra!
Jag och fröken Skotte gick kilometer efter kilometer, i djup och iakttagande skog, utan ett enda möte med människa... men med desto fler möten med naturen; många hackspettar och andra skogens flygande systrar & bröder, färska spår och spillning från både stort & smått... mest påtagligt var det knakande brak av älg vi hörde, och vi smög nyfiket efter i Hennes spår.. ...jag insåg där & då att det var självaste Audhumbla; alltså den vita älgko som en gång födde världen, vi följde spåren efter... förstod också med kristallklar skärpa att

Jag är Hon, och Hon är Jag.

I mina egna spår, i spårandet efter Mig själv men samtidigt Gudinnan, Skaparinnan, fylldes mitt hjärta av ödmjukhet och djup Tacksamhet. av

Insikt och Förståelsens tillfredställelse....

(Min tidigare sorg över det nya kalhygget jag sett gled bort, då Urmodern skrattade lågt och hummande, menade att hygget blott var en skråma i den yttersta huden, som snabbt skulle läka utan vidare intresse från Hennes sida...)

Fröken Skotte var inte lika djupt berörd som mig, men ändå nöjd eftersom hon fick en bit torkad lever ur min ficka, så att vi tillsammans kunde sitta på knä där på stigen en stund.

 

Så med själen full av glädje, över mitt nya Spår, i mitt eget sökande, trampade vi sedan nöjda hemåt.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln